Shantaram

Till julklapp i år önskade jag mig bland annat en bok, ”Shantaram” av Gregory David Roberts. Av många olika anledningar läser jag sällan böcker. De gånger det sker är när jag känner att inget annat känns roligare än att läsa en bok, eller de gånger jag känner att jag har så gott om tid att läsa en bok så att jag läser en bok.

Mellandagarna är en perfekt tid att läsa bok. Och jag kan inte minnas senaste gången som jag så totalt glömt bort tid och rum som nu när jag läst denna kolossala bok på 942 sidor. Andra böcker, en tredjedel så långa, kan kännas som att de tar en smärre evighet att ta sig igenom. Så finns det böcker som Shantaram.

Boken beskriver författaren Gregory David Roberts liv i Bombay, Indien och är baserad på hans egna upplevelser. Sällan har en bok lärt mig så mycket och fått mig ställa så många frågor. Det känns som att Roberts under ett dygn i Bombay upplever mer än jag själv gjort de senaste fem åren. Boken ger en insikt i en helt annan kultur och människor som beter sig så totalt annorlunda mot vad vi i västvärlden är vana vid. Jag är så fascinerad av de möten med andra människor som Roberts beskriver i sin bok. Och den humor som finns i dessa möten. Jag har kommit på mig själv att skratta högljutt mitt i natten när ingen annan människa är vaken. Och jag har kollat till på klockan och tänkt att, en timme till kan jag väl vara vaken… det gör väl inget…och upprepat detta timmen efter. Värre drog än denna bok får man leta efter.

Så om någon som läser detta känner att de har några dygn att ägna åt något helt i hästväg så skulle jag varmt rekommendera Shantaram. Årets bästa julklapp utan tvekan.

”He was Australia’s most wanted man. Now he’s written Australia’s most wanted novel.”