Den mörkaste och dystraste februarinatt gav du upp
Livet var inte värt att leva längre
Ingen kraft, inget hopp
Ingen vilja att leva längre
Inget hjärta som orkade slå
För dig var det alltid Du inte Jag
Det var alltid NI inte vi
Jag saknar dig så otroligt – det gör vi alla
Du vilar nu – precis som du ville
Jag är glad för din skull
Fri igen – äntligen!
Du saknas mig, oss. ALLA
Vi ses i din värld
Vila i frid
Min kära Morfar 
Andra bloggar om: privat
