Sitter här med en puls på 150. Detta kan tyckas en smula konstigt, eftersom jag under de senaste två timmarna legat i ryggläge i soffan och sett på film. Men jävlar vilken film.
Jag hade inga större förväntningar. Det var typ den sista filmen som jag inte hade sett som jag hade liggandes. Jag ser väl skiten då, tänkte jag. En boxningsfilm. ”Ok… Jag har ju sett rocky och den sega nya clintan-filmen som jag inte ens minns namnet på, så det här blir väl inget annorlunda”. Men det blev det. Det blev en jävla 100 procentlig ståpäls-upplevelse av värsta Gunde-klass. Den här filmen var inte bara boxning. Det var budskap, drama, kärlek… ja den va helt sjukt bra. Och dessutom baserad på en sann historia.
Rocky Balboa kan ta sig i arselet. Jim Braddock for president!
Andra bloggar om: media, film