Kära dagbok
Dagen är tisdag och jag sitter här i mitt hem på tärnvägen 4g i Örebro och känner mig sådär halvdassig som man bara kan känna sig en sån här sketen tisdag. Lisa Ekdahl försökte under morgonstundens första timma få mitt humör att vända till det bättre. Musiken gjorde succé, men när kaffet hade verkat i kontoret började även texterna att höras. Under den glada melodin växte oskuldsfulla Lisa Ekdahls förrädiska och grymma texter fram och blottade vad sångerna egentligen handlade om. Och kaffet blev beskt.
Under gårdagen slet jag fram min gamla innebandyklubba och skrubbade av det tjocka täcke av damm som av någon anledning hade placerat sig ovanpå den när den hade legat och vilat sig i garderoben. Jag påminde mig själv om att det troligtvis inte var jag som hade tränat för lite, utan att det var jag som hade städat för lite. Jag använde klubban under ett halvsegt korp-pass på universitet. Och klubban, som en gång hade visat magi och snirklat upp bollarna i krysset, hade nu istället tagit skada av dammet i garderoben och leverade inte alls samma kvalitetspassningar som den en gång gjorde. Jag påminde mig själv om att det nog inte var jag som hade tränat för dåligt, utan att det mer sannolikt var mina medspelare som var för dåligt tränade. Och dagen därpå så kom det sig att Martin hade ont i varenda kroppsdel som fanns på hans kropp. Och kaffet kallnade.
Min kusin hade svensexa en dag. Det var en härlig tillställning med hjärtliga kramar och glada miner. Lerduveskytte var en aktivitet som många kom att uppskatta. Så brutal men ändå så ofarlig. Trodde vi. För i skogen intill, där min kusin godmodigt hade placerat sin nyinhandlade Mercedes, bodde helvetets varelser. Ty skogen var en boplats för helvetes-kor, med en medfödd kärlek till konsten att bajsa ner, repa upp och buckla till nyinhandlade Mercedes. Så där stod min halvfulla kusin och hans Mercedes var nerbajsad och ölen avslagen och stämningen nedslagen.
Det var allt för i dag kära dagbok.
Låt mig gå i bitar
Jag har gjort något så dåligt igen
Låt mig ha ont
Låt mig skrika färdigt
tills bröstkorgen blir tom…
Låt mig spricka sönder
Det har jag verkligen förtjänat
Hallå, hallå
Låt mig vara dum
det blir din tur om en liten stund
Jag är, är jag? Jag är
inte gjord av sten
Vad är farväl, vad är
inte gjort av sten?
Jag ska fatta mig kort
Jag ångrar allt, jag ångrar allting ont
Jag har skrikit färdigt
och bröstkorgen är tom…
Såg du jag sprack sönder
Kan du få mina armar på plats
Hallå, Hallå
har du blivit stum?
Var jag verkligen så dum?
Jag är, är jag? Jag är
inte gjord av sten
Vad är farväl, vad är
inte gjort av sten?
