Som jag tidigare förklarat i min dagbok så har jag nu nått till den punkten i veckan där natt blir till dag, trötthet blir till pigghet, ilska förvandlas till glädje och kaffet blir till sprit.
FREDAG!
Denna glädjens dag, som i alla tider fått människor att bli glada och småfulla.
I detta läge slår det mig; Jag vet vad mitt barn ska heta.
Likt Robinson Crusoes vän Fredag ska han heta. Eller hon.
Vad kan mer symbolisera glädje och kärlek än detta ord!
Fast jag antar att jag har minst 10 år kvar innan jag får äran att kalla mig farsa.
Då undrar ju ni, vad faaan ska du hålla på med i 10 år.
Säg det säger jag, har inte en aning.
Börjar fundera på varför jag går här på universitetet. Ja menar.. först läser ja data, det var jävligt tråkigt. Sen läste jag ekonomi, det var jävligt tråkigt. Nu läser jag historia och det är tråkigt, men inte jävligt tråkigt. Detta tyder ju på att jag borde pyssla med nåt som inte har med data eller ekonomi att göra har jag kommit fram till. Men ej heller historia.
Ibland så går de negativa tankar så långt så man börjar fundera på om man verkligen tycker nånting är roligt här i livet. Men då slår det mig, jag vet exakt vilket som är mitt drömyrke.
Livsnjutare! Var utbildar man sig till en sån?
Stiga upp, sätta på Espresso, gå ut och sätta sig i den varma sommarsolen med den nysnoppade Cigarren i mungipan. Fåglarna kvittrar, Nationalteatern spelar Barn av vår tid i bakgrunden och allt är bara perfekt.
Fast sen kommer jag på, jag behöver ingen utbildning för att bli en livsnjutare. Jag behöver pengar. Fett me pengar. Och då är jag återigen tillbaks på ruta 0. Vad krävs för att få pengar? Jo ett bra jobb. Och då krävs en bra utbildning! Skit!!
Livet är en ond cirkel tametusen.
Men en sak som piggar upp, som min kära vän Cissi Hedman även skrev om i sin dagbok är det strålande underbara fantastiska überhärliga och vrålsexiga väder som har slagit klorna om vårt land. För ett par dagar sedan skulle jag ta mig den besvärliga vägen ut till bussen, och naturligtvis sliter jag på mig den normala vinterutrustningen. Mössa handskar halsduk långfillingar. När jag kliver ut i luften och öppnar mina sömniga ögon är det något inte är som vanligt. Jag ser faktiskt huset mitt emot mitt. Det ligger ingen tjock tung mörk dimma över varberga. Och se där uppe på himlen, va är det för nåt? Är det SOLEN? Den trodde jag hade sjunkigt för gott. Så det var ju bara att gå upp igen och dra på sig vårkläderna. Sedan dess har jag varit glad. Det är underligt va lite bra väder kan göra för humöret.
