Söndag.
Säger kanske allt. Imorgon är inte en annan dag. Det är måndag.
En av de dagar som är riktigt riktigt avskyvärd.
En dag då man måste tvinga sig upp i ottan, krypa fram till kaffebryggaren för att försöka få fram något som piggar upp något enstaka, och som smakar en smula gott. Därefter kravlar man vidare till toaletten, pissar och borstar tänderna. Därhän, om man har tid och lust går man ofta till duschen. Så långt allt ganska väl.
En halvtimme senare sitter man antingen som jag i en stor jävla aula och lyssnar på nån patetisk professor i 2 timmar. Eller så sätter man sig på ett arbete och försöker att dra in några kronor. Kronor som i många fall används till Hyra, telefonräkning, elräkning, vattenräkning, föda, sprit, öl och inträde på krogen. De fyra sistnämnda får anses vara en smula glädjande. De fyra första känns bara fruktansvärt tråkiga.
Till saken; måndag är en bortkastad dag, likaså tisdagen, onsdagen, torsdagen och halva fredagen. Därefter får man, om man har tur, gå ut och roa sig med vänner och bekanta i 1 ½ dag innan det är söndag igen, vilket är veckans näst mest pestfyllda dag. En dag fylld av ångest över att imorgon börjar återigen 5 dagar av slit å släp, dagar som endast finns till för att klara livhanken och för att ha skoj i 1 ½ dag.
Det är ju fan så märkligt. Dessutom så sover man ju bort en jääävla massa tid oxå. Inte konstigt att man känner sig lite nere då och då.
