Att se en film

Det fanns en tid då det var något magiskt med att se en film. Denna tiden utspelade sig när man fortfarande var en fjunig pubertetsfjortis som tjuvtittade på tutti frutti med Bruno Manzell på 3:an och satt och fes en hel natt i en svettig rollspelslokal. Det var en tid då en premier-cola och en påse av den numera bortglömda och klassiska “steak and onion” från Estrella var mer värda än mammas hemgjorda köttbullar. Det var på den tiden då man fortfarande var tvungen att slå upp ord som bagatell och naiv i en svensk ordbok.

Att hyra en film av Maestro på fyrkanten var en höjdare. Varje gång man såg en hyrd film var det som att lägga sig i en säng med nya lakan. Nöjet blev ännu större när den mäktiga parispullarn Petter avlöjade sin hittills största hemlighet i livet: Han hade köpt ett filmhyrar-kort på konsum. 2 filmer för priset av 1. Lyckan var total och aldrig mer skulle vi se på film med Petter frånvarande.

Idag kan man ladda hem vilken jävla film som helst från nätet med super-kvalité. Det går på 10 minuter och kostar inte ett dugg. Problemet är att det heller inte ger ett dugg. I 12 fall av 20 ser man ungefär 20 minuter av filmen innan soffans sköna fluff och filmens sövande handling får ögonen att falla ihop och kroppen att hamna i en uppskattad dvala som inte är lika uppskattad när man vaknar med munnen fylld av det så kallade sov-slemmet som en god vän så tydligt uttryckte det i sin blog, och nacken är så stel att man skulle kunna knäcka den genom att ta ett djupt andetag. I fem fall av tjugo så lyckas man se klart hela filmen, men chansen att minnas något är nästintill obefintlig och betyget på filmens story är precis 6 på tioskalan. Därefter har vi filmen som man ser klart, rycker på axlarna och inte reflekterar mer över. Det är en film som är helt ok men som jag glömmer både namn och handling på inom 3 dagar. Sen har vi de där filmerna som är helt jävla brillianta. Det kan röra sig om maximalt 3 filmer av 20. Här snackar vi filmer som American Beauty, Cinderella Man, Gökboet och Tombstone. Det är filmer som man utan problem kan se flera gånger i livet med lika stort nöje varje gång.

Det produceras så sjukt mycket skitfilm nuförtiden och man ser så sjukt mycket fler filmer än förr. Det är därför magin har försvunnit och därför man saknar den tiden då 7 pojkar satt i mammas soffa och drack läsk och var lyckliga över att hyrt en film.

Sjukdomstelevision

Förr var det populärt att visa spännande serier på tv. Det var även populärt att visa roliga serier. Ibland var det även roliga reklamer på tv. Det var serier som klassikern Raskens, västern med klass som macahans och såpoperor med stil som rederiet. Detta är dock ett minne blott.

Idag är det istället populärt att visa sjukdomar på tv. Man har förberett en trevlig frukost och solen strålar in genom fönstret. Man sätter sig i soffan och slår på teven. Lagom när man ska ta den första klunken kaffe inleds “sjukdoms och skade-television”. Oftast är det någon slags sjukhusserie som inleder det hela, det finns ungefär arton olika så risken är alltid störst för den här typen. Vanliga inslag i denna typ av program är fruntimmer på väg att föda sitt tredje barn och då ska sugklockan fram. Alternativt är det en häst som har nageltrång och måste opereras av en hästläkare. Om man har riktig otur tar hästläkaren fram den stora beryktade vita plasthandsken och trycker in i röven på hästen. Det är då man brukar sätta tillbaka kaffekoppen på brickan.

Man bestämmer sig för att zappa över till en annan kanal och siktar på att ta första tuggan av ett av de nykokta äggen när den dyker upp. Analklådan. Reklamen som får ägg att lukta som en fis och ostmackan att likna en röv. Jag vill inte ha analklåda på min frukostbricka. Så jag zappar.

Nästa kanal innehåller ambulans-teve, en spinoff på sjukdomsteve. Här får vi följa ambulanspersonal som tar fram halvdöda personer ur kraschade bilar. Ibland överlever dem och då ska dem såklart läggas på operationsbordet. Här ska vi inte spara på detaljerna inte. Fram med stiletten och så skär vi oss ner till njuren och här ska vi absolut inte tänka på att sensurera, nej då icke. Helst ska så mycket blod, tarmar och hjärna som möjligt visas för de nyväckta tittarna. Redan vid själva snittet brukar juicen få en viss blodsmak och därefter ställer man tillbaka juicen på brickan.

Så här fortsätter det. Tragedi-teve. Nu i var mans hem.

Sladdar

Det var ett tag sen man skrev något här… Men som med allting annat som man fattar tycke för så slutar det förr eller senare att vara roligt efter ett tag. Och när det inte är kul att skriva längre blir det liksom inte av. Sen har jag inte direkt haft något särskilt att skriva heller, det händer inte så mycket.

Men idag har jag kommit på vad jag ska göra i helgen. Jag ska ta tag i ett av de värsta i-landsproblem som världen skådat; det så kallade sladd-härve-helvetet. Bakom mitt skrivbord döljer sig en enorm mängd kablar. Det är tevekablar, antennkabeln, alla steroeons kablar, högtalarna, datorkablarna, skrivarns kablar, telefonens, telefondosans, lampans, sladdarna till sladdosorna. Ännu finns det ingen i världen, så vitt jag vet, som har löst mysteriet med sladdhärvornas uppkomst. Ty när man kopplar in sladdarna så ligger dem fint och i ordning. Men genom ett mirakel trasslar sladdarna med tiden ihop sig utav egen vilja och skapar det fruktansvärda sladd-härve-helvetet som är så tragiskt att se på. Det enda som trivs med sladdtrassel är dammet, ytterligare en av Guds mindre lyckade skapelser. Vad är dammet till för har man i alla tider frågat sig. Och svaret är alltid detsamma: inte ett jävla skit. Troligtvis är damm det som blev över efter det att jorden, människorna, ljuset och all annan nödvändig skit blev till. Damm är mänsklighetens svar på djurrikets myggor. Utan damm vore livet en smula roligare. Men för att få reda på sladdhärvan ska jag köpa en signum. 99 spänn på ikea, en sladdhärve-motverkare av rang. Dessutom ska jag använda mig av två av de tre bästa uppfinningarna någonsin - stripes och eltejp. Om det inte vore för ett annat ilandsproblem - digitalkamerans förmåga att förbruka groteskt mycket batterier - skulle jag har tagit ett kort på sladdhärvan nu och sedan ett när jag uttrotat den, men tyvärr. En annan gång.

I just straiten this line k

Det är humor

moar funny pictures

Full rulle

Oj oj. Här på bloggen är det sannerligen inte full rulle - men i verkligheten händer det grejjer. De senaste tre helgerna har spenderats i tre olika städer. I örebro hälsa jag på den beryktade mannen med skägget - Joakim “Dobbermann” Walldeck och hans sambo och son. Det blev en sällsynt lyckat tillställning med den sedvanliga alkoholbaserade förfesten och därefter stjärtsvängning på Klaras. På klaras var det som vanligt lite lagom avslagen stämning, vilket som alltid medför ett alltför grovt barhäng, vilket i sin tur ständigt innebär att sleipner uppnår den föga smickrande ranken “svart bälte i karatefylla”. Klockan kvart i två fann man så kärleken, men den blev bara 7 timmar lång. Dagen därefter spenderades vid en flötig pizza i en välbekant fåtölj tills dess att kroppen hade lyckats förbränna gårdagens fest och bilfärd hemåt kunde påbörjas utan större risk för att bli hejdad av herre i uniform och fängslad för rattfylla och extremt otillfredsställande frisyr.

En arbetsvecka till flöt fram utan större hinder och nästa helg spenderades “hemma” i Vadstena hos min mor. Jag träffade mormor, det var trevligt. Såg också mammas nya bil, fin en. På lördagen drog vi ihop en pokerturnering och jag slutade som alltid sist - föga förvånande. Kvällen på harrys blev en exceptionellt stor katastrof, troligtvis med tanke på att man var i stort sett helt nykter, något som ibland kan rekommenderas på välsorterade caféer och restauranger av högre standard, men som definitivt inte kan rekommenderas på harrys i Motala - staden där gemene man tar sig en stänkare till frukost innan jobbet och där man istället för kaffe och kaka efter maten hellre lyxar till med en skaplig cigg och toppar med fultjack. Med andra ord - fullast är bäst. Jag kom sist. Däremot lyckades Jonas Öhrman ta hem en smickrande seger i den här kategorin. Herr Öhrman hade inte varit anträffbar under hela kvällen, men hans rangliga, vingliga stil och fnittriga uppträdande avslöjade att han hade spenderat tiden i baren - samma ställe som jag själv mot alla odds inte hade besökt.

Sedan gick en arbetsvecka till utan att större upphetsningsnivå uppnåddes. Fredagen kom och jag fick en inbjudan av den alltid lika festkåte Dr. Love, aka. Carl-Martin Rydenlund i skövde. Cecilia, hans sambo och Liam, hans son, hade fått den briljanta idén att lämna C-M och mig helt ensamma för att under en kväll visa vår gemensamma kärlek till dans, kvinnor och sång i metropolen Falköping, där C-M hade ordnat förfest som vi skulle gå på. Vanligtvis brukar jag här skriva vilka profiler som närvarade på festen. Tyvärr närvarade inga profiler. Festen kom att bli en seg, träaktig och torftig tillställning. Ordet “steril” känns helt plötsligt mer relevant nu än när jag för många år sedan opererade in fyra titanskruvar i min brutna fot. Det blev tidig hemgång, och än idag hör jag ekot av de fruktansvärda orden “bugga bugga” i gällaste falsett, vrålade konstant av kärringen som ägde lyan där “festen” gick av stapeln.

Glöm det jag skrev…

… i förra inlägget

Hoppet är ute för kent.

Första gången jag hörde kents nya singel «ingenting» så tänkte jag att, ja även de bästa kan väl göra ett snesteg då och då. Låten var kass. Men nu när jag hört den andra låten på singeln, «Min värld», så är jag beredd att ge upp hoppet för gott. Det låter ännu jävligare. Elaka rykten skvallrar dessutom om att gitarrerna, det som åtminstone för mig symboliserat kents musik, ska vara nedtonade på nya skivan «tillbaka till samtiden» till förmån för syntar och annan elektronisk skit. Och i tidningarna hyllas såklart kent, dem är ju ändå kent!!! Personligen tycker jag det är lite synd att bandet låter mer och mer fjortisdisco för varje skiva som kommer. Hoppas innerligt att det finns åtminstone några enstaka spår som för tankarna tillbaka till Hagnesta Hill…

Andra bloggar om: musik, kent, ingenting, min värld, tillbaka till samtiden

David

Är bara tvungen att visa ett fotografi på herr David Karlsson. Är det inte en kunglig bild?

Andra bloggar om: allmänt, pingvin

Samma jävla visa

Klockan är 01:00. Och nu sitter man i den sits man har suttit i alla andra dagar då man haft sovmorgon tidigare under dagen. Den så kallade “det är fanimej helt omöjligt att sova” sitsen. Ett väldigt irriterande tillstånd. För att upptäcka att du råkat hamna i denna sits så finns det minst 6 kännetecken som oftast kan avslöja att du hamnat i skiten och seriöst borde överväga att gå och lägga dig istället för att skriva totalt meningslösa blogginlägg. Här kommer kännetecknen.

1. Du upptäcker att du för femtonde gången på 1 timma kollar facebook, varvid absolut inte ett skit har uppdaterats sedan sist du kollade.

2. Du ser Jay Lenos tjocka ansikte på kanal 5, och inser snabbt att det inte är förmiddagssändningen som rullar.

3. Av någon anledning är 15 av 16 kontakter på msn away, n/a eller dnd. Den 16e myser med pojkvännen.

4. Du upptäcker att du helt okontrollerat blogg-surfar som en besatt. Mest tittar du på bilderna. Ibland läser du överskrifterna. Och ytterst sällan så läser du en hel text. Och när du gör det så flyter bokstäverna ihop till en seg gegga varvid det svider lite lagom i ögonen p.g.a. att blinkfunktionen är på väg att sluta fungera efter en hel dags arbete.

5. Du har ett nytt mail. “Buy 50000 Viagra and get 1000 for free!”. “ENLARGE your Penis!”.

6. Du inser att klockan är 01:00 eller senare och känner den smygande oron över det svåra faktumet: Imorgon ska du gå upp klockan 7. Hur i helvete ska du klara det?! Du känner en retlig rysning komma smygande ifrån vaderna, upp över arslet och till sist rycker hela överkroppen av obehags-spasmer ända tills håret näst intill ramlar av från din hjässa.

En vanlig kväll i en nattmänniskas liv. Finns det fler kännetecken som man kan få ta del av?

Andra bloggar om: sömn, allmänt, nattmänniska

Kalsonger

Hur kommer det sig att vissa kalsonger med tiden utvecklar en skavande helvetes-kant? Det är så konstigt. Varför blir det bara såhär med kalsong-sömmar? Är det måhända män som syr kalsongerna? Eller är kalsongerna av ett för dåligt, billigt skitmärke? Eller är tråden gjord av stål? “Kalsonger (ytterst från it. calzone, “strumpbyxor”) är tätt sittande underbyxor för män (wikipedia). Kan skavandet bero på, nu när jag vet, att dem sitter tätt? Och varför är en av de allra godaste pizzorna namngiven efter den klassiska strumpbyxan. Och vad kallas kalsonger som inte sitter tätt? Ja frågorna är som vanligt många, men svaren är få.

Andra bloggar om: kalsonger, allmänt

Hjärnsläpp

Idag har jag gjort mitt livs kanske mest korkade beslut. Jag har blivit övertalad att tillsammans med Jonas Öhrman springa Göteborgsloppet nästa år, 2,1 mil. Helt hjärndött. Det är bara att bita i det sura äpplet och ge sig ut på vägarna.

Dåligt med aktivitet här…

Har varit lite slapp med bloggandet på senaste. Jobbar mest hela tiden och när jag har varit ledig så har jag inte haft ork till att skriva nåt vettigt här heller.

Helgen har spenderats i Skövde hos min käre vän Martin “Dr. Love” Rydenlund och hans fruntimmer Cecilia Hedman. Det blev en helg som karaktäriserades av glädje, nostalgi och alkohol. De medverkande under helgen var jag själv, Kristoffer “löstanden” Österberg, Patrik “Ballerinapaketet” Skoog, Peter “pride” Dannered, Robert “mäskmannen” Falk, Mattias “pungsmekarn” Givegård, Helga “Brunögat” Averby, Ebba “myntinkastet” Ahlund och hennes karl “Duschmannen”. Utöver dessa fanns en hel flock med västgötar.

Fredagskvällen spenderades i goda vänners lag på verandan, varvid vi framåt nattakröken intog vardagsrummet och pokerbordet. Ölen flödade, vilket resulterade i att fredagkvällen som skulle bli lugn, inte blev lugn. Jag kom sist till sist och gick och lade mig, intet ont anandes om mördarkatten som bodde i huset. Jag är allergisk mot katter. Först flyttade jag till vinden, där jag försökte sova på nytt, men misslyckas fatalt. Vid fyra på natten utan en sekunds sömn tog jag sen beslutet att gå ut och gå. Jag gick några kilometer och återvände hem igen med friska lungor. Sen fick jag den brillianta idén att sova i bilen, vilket tyvärr inte var så brilliant när jag kom på att min bil är en nissan micra av storlek xxs. Jag låg som en banan inpressad i en burk bruna bönor. Som tur var hade jag av en slump ett tält, ett liggunderlag och en sovsäck i bilen. Jag förvandlades till kampare. Jag tror aldrig jag sovit så gott i ett tält som jag gjorde den här natten.

Dag 2 blev innehållsrik. Under dagen körde vi sexkamp, med grenarna laserdome, bullriding, sumobrottning, boxning, pinn-fight och gummisnoddslöpning. Mitt lag förlorade med 5 ynka poäng, men jag kan vara stolt med min egen insats då jag vann 4 av 6 grenar. När vi slitit färdigt så gick vi in i relaxavdelningen varefter vi åkte till statoil och tog oss var sin skaplig korv med mos-meny och räksallad. Sedan åkte vi raka vägen tillbaka till huset och där inledde vi vad som kom att bli en redig fylla. Det blev en innehållsrik och rolig kväll.

Nu är det återigen söndag och man är inte ett dugg utvilad efter helgen. Som vanligt.

Andra bloggar om: fest, allmänt

Harrys

Helgen gick som vanligt sådär oförskämt fort. Den inleddes med att jag och min mor såg på Per Gessle vid cloetta center i Linköping. Även fast inte Gessle är någon idol på något sätt så tyckte jag ändå det var en bra konsert, mycket gyllene tider. Blev lite nostalgi och folkfest. Dessutom hade vi tur med vädret, strålande sol och framåt kvällen stjärnklar himmel.

På lördag åkte vi in ganska tidigt till Motala för att förbereda utgång på Harrys hos Jonas bror. Förfesten blev en 2-manna show, helt klart minnesvärd. Även kvällen på harrys blev lyckad. Det var ganska lagom med folk, så man kunde för en gångs skull svänga sina lurviga på dansgolvet utan att ha svettiga hängtuttar och spetsiga armbågar upptryckta i ryggen hela tiden. Helt klart en bonus. Vi sov därefter hos Jonas bror. Idag är det söndag och imorgon är det måndag… Men det är inte långt kvar till nästa helg som tur är.

Andra bloggar om: harrys, musik, per gessle, allmänt, hängtuttar

Fredag

Ska gå ner mot stan snart och kika lite. Det är “sommarknäppen”, något som för några år sedan var en helt ok happening men de senaste 2 åren har det blivit skit. Detta för att några tjuriga gubbar och kärringar inte tål oljudet som festen på stan ställer till med i 2 hela dagar. Herregud. Öltälten är således inställda, det enda som tidigare gjorde sommarknäppen till något att ha. Tänk att folk kan vara så upp över öronen egoistiska… Jaja, källarn och hörnet står ju kvar.

Andra bloggar om: allmänt

Semester

Jag har semester den här veckan. Ganska skönt. Var idag inne i Motala och handlade lite kläder och efter det beställde vi biljetter till storsjöyran. Har aldrig varit där förr, men ska bli kul att se något annat än fulla fjortisar på hultsfred för en gångs skull. För övrigt är det så jäkla gött med sommar. Även om man jobbar så är det skönt att bara kunna gå hem efter jobbet och inte tänka på nåt som har med plugg att göra.

I lördags var vi ute i nässja, en bit utanför vadstena, och hade det trevligt. Vi sköt luftgevär och kände oss allmänt bonniga. Det var tänkt att vi senare skulle in på harrys, men operation “beställa taxi” visade sig vara betydligt svårare än vad man kunde tänka sig. Klockan 01 gav vi upp och åkte hem och sov istället. Kanske var lika bra det, jag var rätt seg ska erkännas. Annars händer det inte mycket, det är skönt att bara göra ingenting tycker jag.

Dagens låt är för övrigt Gogol Bordello - Through The Roof ‘N’ Underground. Skum musik, men av nån anledning gillar jag just den låten skarpt. Många av de andra låtarna är också helt ok, men lite för stökigt för min smak. Det är lite östeuropeiskt stuk, och medlemmarna är typ från ukraina men dem är bosatta i New York. Gogol Bordello kommer till storsjöyran vilket är kul, eftersom jag har hört att dem är ett av de bästa liveband som man kan se dessa dagar. Gogols musik har blivit beskriven som “a bit like The Clash having a fight with The Pogues in Eastern Europe” och jag är beredd att hålla med.

Gogol Bordello:

 

 

 

 

 

Andra bloggar om: gogol bordello, musik, storsjöyran, semester, hultsfred, the clash, the pogues